När jag väntade Isak så trodde jag att jag under min mammaledighet skulle ha hur mycket tid som helst. Vi skulle ju bara vara hemma och mysa tillsammans och hur mycket tid kan en bebis egentligen kräva av en, de sover ju mest i början. Tjohejsan va fel jag hade!
Isak sov ALDRIG, han var vaken så gott som hela tiden dygnet runt och ville helst vara i mammas famn eller vid bröstet jämt. När han väl sov så ville han absolut inte sova själv vare sig i vagnen eller sängen. Jag fick mig en smärre chock kan jag lugnt säga.
Men vi lärde oss att anpassa oss efter varandra och jag ser i efterhand tillbaka på den tiden med stor kärlek och saknad! Så liten han var, så underbart det var att amma! =) (Slutade iofs bara för 2 mån sen med det men jag saknar det iaf...) Men tid det har vi inte nu heller!
Vi är alltid sena eller tidiga. I bland passar man på att åka dit man ska i samband med att herrn ska sova. Om man blir en timme tidig eller att man tar en längre sväng med bilen så får det bli så. Mina vänner (främst de utan barn) blir nog galna på mig när jag alltid rättar min dag efter isak. Ska vi ses vid 11 kan de fråga och jag svarar: Nja kan vi ses vid 12 istället så somnar isak på vägen?... Men va fan hur kul är det att åka bil med gallskrikande unge? Inte sspeciellt!
Som idag när jag skulle iväg på träff med 2 andra mammor. Vi skulle ses vid 11 men Isak ville absolut inte vara själv, eller ligga på badrumsgolvet medans jag satte på mig lite smink. Så jag fick snällt vänta på att han skulle bli trött och somna, vilket tog en timme längre än de brukar bara för att vi hade en tid att passa. Jag blev en timme sen men det var väl tur att jag skulle träffa folk som förstår! =)
Isak är min boss, han bestämmer helt enkelt när vi ska sova eller när vi ska åka. Den lilla skitungen! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar