Det är jag det. Nu är det slut på sockret! och kolhydraterna. =)
Jag har faktiskt börjat vänja mig vid att äta lite socker. Visst blir jag sugen ibland men nu för tiden är det helt ok att bara dricka kaffe när andra tar bakelser till fikat. Vilken karraktär jag byggt upp.. =)
Nu är vi hemma och OJ va fort det gick att komma in i de gamla vanorna. Superfort. Känns knappt som om vi varit borta och ser jag en reklam för resor på tv så längtar jag bort. Hmm.
Jag fann min väldigt snabbt i min roll som hemma-mamma. När vi var borta var det nog mer Marie än mamma-Marie som kom fram, mamma-Marie tog semester. Kanske låter det knasigt men ibland känns det som om jag är 2 olika personer. Jag är mamma-Marie mest, hon som går upp 200 % i rollen som Isaks mamma. Tänker bara i banor som: När ska Isak sova, äta, bytas på, sova äta osv. Väldigt lite av dagen går åt åt MIG. När Isak sover på fm så passar jag på att måla mig, vilket tar kanske 10 min, det är min stund på dagen. Resten av sovtiden går åt till tvätt, fix och trix med hemmet. När Isak vaknar är det full fokus på honom igen. Han är ju överallt nu och kryper och klättrar.
Den där Marie som är bara Marie hon kommer inte fram så ofta här hemma, det finns inte så mycket tid för vad JAG vill, men hon gjorde ett ordentligt gästspel på resan!
Jag fick så mycket hjälp och avlastning av Jakob samt hans familj så jag fick utrymme för mig själv. Sitta på toa ifred, läsa en bok (läs 4, men jag läser snabbt) njuta av solen och ta en och annan lång dusch. Sitta och prata och mysa med Jakob utan att bli störd. (eller vänta på att bli störd, vilken i stort sätt är samma sak) Allt sånt man förut tog för givet men som nu är lite av en lyx. Jag började genast känna mig lite mer som mig. Marie pre-baby lixom. Det resulterade i en lite annan Marie som gjorde Jakob lite gladare genom att ha tid att vilja vara nära honom. Jag får så mycket kärlek och närhet av Isak när jag är uteslutande mamma-Marie så jag kan bli rätt mätt på det frammåt kvällen och mest vilja vara för mig själv. Det uppskattas inte av någon av oss egentligen. Men jag kan inte rå för det. Så det var en trevlig överraskning att känna ett behov av Jakob, att längta in i hans famn.
Nu kanske det låter som om att vara mamma är hemskt och som om jag klagar men så menar jag verkligen inte. Jag tycker om att vara mamma-Marie! Jag älskar när Isak sträcker sig efter mig, när han ropar på mig. Jag vill gärna ha honom hos mig jämt. Jag älskar den där ungen sönder och samman men det är övergången mellan Mamman och Marie som ibland kan vara lite svår. Jag har inte lärt mig vart switchen sitter, vart man ska trycka av och på. Jag har alltid haft ett stort behov av att vara ensam. Att dra mig undan och reflektera över saker och ting, det är en egenskap som jag måste, till viss del, vänja mig av med och är på god väg att göra det. Men det har tagit tid och jag var inte alls förberedd på denna känsla alls. att vara delad vill säga.
Kanske blir det lättare att vara Marie och Mamman när jag börjar jobba, för på jobbet kan jag ju inte vara Mamman. Hur skulle det vara, erbjuda mig att torka gästernas rumpor eller gulla med dem och mata dem med sked. Hmm, det skulle nog inte uppskattas. Så kanske kommer det narturligt med tiden. Jag hoppas det.
Det var kvällens funderingar gott folk, nu ska mamman gå och sova.
Puss å Godnatt
måndag 28 mars 2011
onsdag 23 mars 2011
Marie + Jakob = sant
Den 22 mars har jag och Jakob varit kära i 5 år. 5 år. Fast ett helt liv, alltid.
En snöig och kall kväll i januari träffades vi första gången. Min Jakob, så unga vi var. Kanske inte så mycket yngre till åldern med i sinnet. Allt var spännande, nytt. Jakob åkte en månad till Thailand med sin familj och från den dagen han kom hem så var vi ett par. Att sakna någon så mycket gör det omöjligt att inte förstå att det ska vara vi.
Jakob drog undan mattan under mina ben med sin ödmjukhet, sin trygghet, sin ärlighet. Jag sa redan tidigt till mina vänner: "Det skulle inte förvåna mig om det blir Jakob jag gifter mig och skaffar barn med". Det kändes verkligen så. Lite som att komma hem när man varit vilse. Aldrig förr har jag träffat en person som kompletterar mig på alla sett, även där vi är olika. Som kan ta fram det bästa ur mig. Någon som sett alla mina svagheter, men älskar mig i alla fall.
Tänk min kära vad vi hunnit göra på 5 år. Vi packade våra väskor och drog till Thailand redan innan vi varit tillsammans ett år. Alla sa att vi var galna. Ska ni verkligen spendera 4 månader ihop alldeles själva? Så här tidigt? Vad ska ni prata om? =)
Jag kan le åt detta i efterhand. Vi la verkligen grunden till det vi står på idag på den resan. En 4 månader lång smekmånad hade vi, vi fann varandra mycket snabbare än vad par gör som bara träffas efter jobbet och på helgen. Vi fick varje dag utrymme att utforska och verkligen lära känna varandra. Vi hade ju ingen annan att prata med, förutom lite ströfolk som man träffar när man reser så klart. När vi kom hem flyttade vi ihop.
Efter något år tillsammans i lägenheten kom reslusten smygandes så jobbade som fan och till vintern 08-09 hyrde vi ut lägenheten och drog ut 5 månader på en jorden runt resa. Vi åkte till Thailand-Australien-Nya Zeeland-Cook Öarna-Fiji-Los Angeles, USA. Vilken resa! Åter igen fick vi chansen att bara vara tillsammans. Underbart! Vi passar bra ihop som reskamrater. Denna resa tänker jag ofta tillbaka på när jag är nere, är arg på Jakob, eller tycker livet är rätt tråkigt. Jag har alla dessa underbara minnen, som bara är våra.
När vi kom hem så började vi rensa vår tomt för att bygga hus.
Efter 4 månader hemma så blev jag gravid med Isak och en helt ny resa tog sin början.
I maj 2010 föddes Isak och i september 2010 stod huset klart som Jakob byggt själv (med lite hjälp såklart, men vi anlitade inte någon byggfirma..)
5år. 2 långresor. En lägenhet. En graviditet. En son. Ett hus. Herregud. Inte konstigt att vi känner oss lite rastlösa nu när allt är klart. Vad ska vi göra nu? Vad kan hände de nästa 5 åren?
En snöig och kall kväll i januari träffades vi första gången. Min Jakob, så unga vi var. Kanske inte så mycket yngre till åldern med i sinnet. Allt var spännande, nytt. Jakob åkte en månad till Thailand med sin familj och från den dagen han kom hem så var vi ett par. Att sakna någon så mycket gör det omöjligt att inte förstå att det ska vara vi.
Jakob drog undan mattan under mina ben med sin ödmjukhet, sin trygghet, sin ärlighet. Jag sa redan tidigt till mina vänner: "Det skulle inte förvåna mig om det blir Jakob jag gifter mig och skaffar barn med". Det kändes verkligen så. Lite som att komma hem när man varit vilse. Aldrig förr har jag träffat en person som kompletterar mig på alla sett, även där vi är olika. Som kan ta fram det bästa ur mig. Någon som sett alla mina svagheter, men älskar mig i alla fall.
Tänk min kära vad vi hunnit göra på 5 år. Vi packade våra väskor och drog till Thailand redan innan vi varit tillsammans ett år. Alla sa att vi var galna. Ska ni verkligen spendera 4 månader ihop alldeles själva? Så här tidigt? Vad ska ni prata om? =)
Jag kan le åt detta i efterhand. Vi la verkligen grunden till det vi står på idag på den resan. En 4 månader lång smekmånad hade vi, vi fann varandra mycket snabbare än vad par gör som bara träffas efter jobbet och på helgen. Vi fick varje dag utrymme att utforska och verkligen lära känna varandra. Vi hade ju ingen annan att prata med, förutom lite ströfolk som man träffar när man reser så klart. När vi kom hem flyttade vi ihop.
Efter något år tillsammans i lägenheten kom reslusten smygandes så jobbade som fan och till vintern 08-09 hyrde vi ut lägenheten och drog ut 5 månader på en jorden runt resa. Vi åkte till Thailand-Australien-Nya Zeeland-Cook Öarna-Fiji-Los Angeles, USA. Vilken resa! Åter igen fick vi chansen att bara vara tillsammans. Underbart! Vi passar bra ihop som reskamrater. Denna resa tänker jag ofta tillbaka på när jag är nere, är arg på Jakob, eller tycker livet är rätt tråkigt. Jag har alla dessa underbara minnen, som bara är våra.
När vi kom hem så började vi rensa vår tomt för att bygga hus.
Efter 4 månader hemma så blev jag gravid med Isak och en helt ny resa tog sin början.
I maj 2010 föddes Isak och i september 2010 stod huset klart som Jakob byggt själv (med lite hjälp såklart, men vi anlitade inte någon byggfirma..)
5år. 2 långresor. En lägenhet. En graviditet. En son. Ett hus. Herregud. Inte konstigt att vi känner oss lite rastlösa nu när allt är klart. Vad ska vi göra nu? Vad kan hände de nästa 5 åren?
********************************************
Till Jakob:
Tack min älskling för 5 underbara, livsomvändande, lärorika och fantastiska år.
Jag ser fram emot resten av livet!
Tack för att du älskar mig varje dag och även i min värsta stund.
Jag vet att jag ibland inte är lätt att leva med,
så jag vill från djupet av min själ och botten av mitt hjärta tacka dig för att du fortfarande är här, för att du väljer att leva ditt liv med mig.
Jag ser så mycket av dig i vår son och är så lycklig att du valde mig som mor till ditt barn.
Ord känns otillräckliga när jag ska beskriva hur mycket du betyder för mig.
Min livskamrat, min bästa vän, min älskade.
Jag älskar dig.
Sista tiden på resan
Vi spenderade de sista dagarna med att bo med Jakobs mamma och pappa. Vädret var lite ostabilt men vi kunde både sola och bada. Jag och Jakob fick åka iväg på middag själva. Vilket lyx. Vi firade lite, vi har ju 5 årsdag den 22 mars men då satt vi på planet så det var mysigt att dricka lite vin och prata.
Vi och Jakobs föräldrar tog en moppetur till en grannby som heter Ban Krut (roligt namn) och bodde över en natt. Det var super mysigt att åka moppe och se lite av de riktigt genuina Thailand. Små fiskebyr, byar som ligger bland palmerna. Vi bodde på ett jätte mysigt ställe där vi fick varsin bungalow alldeles vid stranden. Så mysigt. Vi år middag på kvällen och satt uppe ute och pratade. Isak sov i min famn och det var så stillsamt och mysigt. Dagen efter så tog Ulrika och Leif hand om Isak så jag och Jakob kunde ligga på stranden en timme. Vi var helt själva på den vackra långa stranden. Underbart. Länge sen. Vi läste bok och höll handen och vi båda tänkte på förr i tiden när detta var mer vanligt... Vi kom väl fram till att vi legat så på åtminstånde 100 olika stränder. Nu var det så annorlunda, även fast vi var själva rent fysiskt så är man ju aldrig ensam längre... =) Lillen är ju alltid i våra tankar!
Detta avrundade vår resa för dagen efter så åkte vi till Bangkok för lite shoping och flyg hem.
Resan hem gick superbra, lilleman sov i princip hela resan. Det var en konstig känsla att stiga innanför dörren. Att ha strumpor är också konstigt! =)
Att sumera resan: Vi hade det underbart. Fantastiskt. Jag läste 4 böcker, fick sola och bada och krama min karl när som helst på dagen. Vilket lyx. Jag känner mig utvilad fast vi inte sovit mer än hemma. Mer tillfreds i själen lixom. Jag längtar redan till nästa gång, när det nu blir.
Vi och Jakobs föräldrar tog en moppetur till en grannby som heter Ban Krut (roligt namn) och bodde över en natt. Det var super mysigt att åka moppe och se lite av de riktigt genuina Thailand. Små fiskebyr, byar som ligger bland palmerna. Vi bodde på ett jätte mysigt ställe där vi fick varsin bungalow alldeles vid stranden. Så mysigt. Vi år middag på kvällen och satt uppe ute och pratade. Isak sov i min famn och det var så stillsamt och mysigt. Dagen efter så tog Ulrika och Leif hand om Isak så jag och Jakob kunde ligga på stranden en timme. Vi var helt själva på den vackra långa stranden. Underbart. Länge sen. Vi läste bok och höll handen och vi båda tänkte på förr i tiden när detta var mer vanligt... Vi kom väl fram till att vi legat så på åtminstånde 100 olika stränder. Nu var det så annorlunda, även fast vi var själva rent fysiskt så är man ju aldrig ensam längre... =) Lillen är ju alltid i våra tankar!
Detta avrundade vår resa för dagen efter så åkte vi till Bangkok för lite shoping och flyg hem.
Resan hem gick superbra, lilleman sov i princip hela resan. Det var en konstig känsla att stiga innanför dörren. Att ha strumpor är också konstigt! =)
Att sumera resan: Vi hade det underbart. Fantastiskt. Jag läste 4 böcker, fick sola och bada och krama min karl när som helst på dagen. Vilket lyx. Jag känner mig utvilad fast vi inte sovit mer än hemma. Mer tillfreds i själen lixom. Jag längtar redan till nästa gång, när det nu blir.
torsdag 17 mars 2011
det börjar närma sig
att åka hem. Sjukt, hur kan en månad gå så fort? Det har inte bara varit guld och gröna skogar kan jag meddela... När Jakobs syrra med familj drog hem så dog vårt kvällsumgänge också... Haha! Jakob blev tråkigt nog lite sjuk med feber så han blev i princip orörlig och ville bara sova, vilket betydde att jag och Isak hade med varandra att göra hela dagarna. Det var grymt ovant när man fått så mycket hjälp i 2 veckor!
Men tack vara 4 olika thaipiller så blev han bra på tre dagar. Love it! Men då blev det lite sämre väder istället. Känns rätt ok iaf då vi får lite sol och bad iaf.
I morgon drar vi på tur med Jakobs mor och far. Vi åker till Ban Kruth och bor på mysigt strandhotell i en natt där Jakob bokat massage åt mig. Jag längtar.
Vi har det bra men det finns tyvärr väldigt lite tid för mitt bloggande. Har man och barn som hela tiden vill att man ska göra det ena och det andra så hinns det inte riktigt med. Det är ju inte vår dator heller så jag får sitta när jag får chansen.
en annan grej. Gud va kroppen, skinnet har minne. Jag är brun igen och inte bränd eller flagnar. Kroppen minns hur den ska hantera värmen. å varför bor jag i sverige? Jag vill bo i värmen där jag mår så bra. Här har har jag även hittat något jag (och jakob) befarade var borttappat för alltid. Jag som letat i varje skrymsle och vrå av den jag är. Här bara fann jag den igen. Det känns bra. Hoppas den klaras att tulla hem... =)
Men tack vara 4 olika thaipiller så blev han bra på tre dagar. Love it! Men då blev det lite sämre väder istället. Känns rätt ok iaf då vi får lite sol och bad iaf.
I morgon drar vi på tur med Jakobs mor och far. Vi åker till Ban Kruth och bor på mysigt strandhotell i en natt där Jakob bokat massage åt mig. Jag längtar.
Vi har det bra men det finns tyvärr väldigt lite tid för mitt bloggande. Har man och barn som hela tiden vill att man ska göra det ena och det andra så hinns det inte riktigt med. Det är ju inte vår dator heller så jag får sitta när jag får chansen.
en annan grej. Gud va kroppen, skinnet har minne. Jag är brun igen och inte bränd eller flagnar. Kroppen minns hur den ska hantera värmen. å varför bor jag i sverige? Jag vill bo i värmen där jag mår så bra. Här har har jag även hittat något jag (och jakob) befarade var borttappat för alltid. Jag som letat i varje skrymsle och vrå av den jag är. Här bara fann jag den igen. Det känns bra. Hoppas den klaras att tulla hem... =)
tisdag 8 mars 2011
Jag börjar med att redogöra lite grann för vad vi har haft för oss.
Förutom sol och bad vi poolen har vi nu även varit vid havet! Jag och Jakob åkte ner med Isak på kvällen så han fick titta på havet. Han tog satts och sprang ( med hjälp oss så klart) men det blev tvärnit när fötterna mötte vattnet. =)
Vi åkte även till havet härom dagen och badade, Isak skrattade så han kiknade när vi simmade i vågorna. Så jädrans sött! Isak är vårt lilla A-barn här nere, han sköter sig så himla fint. Detta trotts att han fått två nya tänder och blivit snorig... Framtänderna är nu på G ut och han ser så stor ut redan. Hans hår lockar sig också i värmen och han är så söt att mitt hjärta svämmar när jag ser på honom! Han har lärt sig massor av nya saker, han kan vinka, sätta sig upp från magläge, ställa sig upp mot allt, göra "kaffekoppen" i poolen och ett par hundra nya miner och uttryck. Jag är så glad att Jakob får vara med när saker händer första gången. Han ser hans utveckling från dag till dag, hela tiden, vilket han aldrig gjort förut. Han har blivit så stor. Snart 10 månader.
Jag har faktiskt blivit lite brun, jag trodde inte att jag skulle få bli det denna gång. Men vi lyckas turas om eller hitta tid att ligga i solen. När vi var på stranden sist somnade Isak i min famn en stund sen tog Jakob honom så jag fick sola. Jag låg på stranden och kände den heta sanden under mig, den stekande solen i mitt ansikte och jag tänkte: Närmre min Gud än så här kommer jag nog inte. Jag var nog en soldyrkare i någon stam i något varmt land i mitt förra liv. Jag finner själslig frid i solen, helst när det är så varmt att det nästan är olidligt. Jag blundar och försvinner bort. Det är underbart.
Jag har funderat en del på det är med värme och resande. Människan är nog inte skapt för att vara i kylan. Huden blir torr, vissa (Jakob) får självsprickor, vi blir förkylda och sjuka. Men så fort vi kommer till solen och värmen blir huden slät, snuvan drar sin kos och vi blir glada. Solen gör oss glada. Människan var väl från början nomader, resande som flyttade efter värmen och den brukbara jorden. Visst gjorde vi nordbor likadant? Flyttade efter värmen och djuren som vi jagade? Varför valde vi att stanna? Vem kom på att vi borde härda ut? Finns den reslust jag känner i kroppen redan i mitt DNA? Jag drömmer om att kunna ta med Isak ut i världen och visa honom alla vackra saker som finns att se.
Men nu är vi här, och vi njuter. Vi mår bra, äter gott och är tillsammans. Även om det inte riktigt känns som om vi är i det riktiga Thailand så känns livet så jädrans bra just nu.
Vi var föresten på ett akvarium idag, Isak älskade att kolla på fiskarna och skrek "ditääää, ditäää" (Titta) på varenda fisk, rocka och sköldpadda. Som jag nämnde tidigare är Isak (och Jakob) lite av exotiska ting här. Det var en busslast med thailänska ungdommar på akvariet och de stannade och tog kort på honom och ville gulla och ta på honom (att ta på små barn betyder lycka för barnet så det är svårt inte låta dem göra det.. ) Men Isak kändes lite som en kändis när de ville ställa sig bredvid honom för en bild. Sjukt. Men vi har en sjukt blond unge också! =)
Förutom sol och bad vi poolen har vi nu även varit vid havet! Jag och Jakob åkte ner med Isak på kvällen så han fick titta på havet. Han tog satts och sprang ( med hjälp oss så klart) men det blev tvärnit när fötterna mötte vattnet. =)
Vi åkte även till havet härom dagen och badade, Isak skrattade så han kiknade när vi simmade i vågorna. Så jädrans sött! Isak är vårt lilla A-barn här nere, han sköter sig så himla fint. Detta trotts att han fått två nya tänder och blivit snorig... Framtänderna är nu på G ut och han ser så stor ut redan. Hans hår lockar sig också i värmen och han är så söt att mitt hjärta svämmar när jag ser på honom! Han har lärt sig massor av nya saker, han kan vinka, sätta sig upp från magläge, ställa sig upp mot allt, göra "kaffekoppen" i poolen och ett par hundra nya miner och uttryck. Jag är så glad att Jakob får vara med när saker händer första gången. Han ser hans utveckling från dag till dag, hela tiden, vilket han aldrig gjort förut. Han har blivit så stor. Snart 10 månader.
Jag har faktiskt blivit lite brun, jag trodde inte att jag skulle få bli det denna gång. Men vi lyckas turas om eller hitta tid att ligga i solen. När vi var på stranden sist somnade Isak i min famn en stund sen tog Jakob honom så jag fick sola. Jag låg på stranden och kände den heta sanden under mig, den stekande solen i mitt ansikte och jag tänkte: Närmre min Gud än så här kommer jag nog inte. Jag var nog en soldyrkare i någon stam i något varmt land i mitt förra liv. Jag finner själslig frid i solen, helst när det är så varmt att det nästan är olidligt. Jag blundar och försvinner bort. Det är underbart.
Jag har funderat en del på det är med värme och resande. Människan är nog inte skapt för att vara i kylan. Huden blir torr, vissa (Jakob) får självsprickor, vi blir förkylda och sjuka. Men så fort vi kommer till solen och värmen blir huden slät, snuvan drar sin kos och vi blir glada. Solen gör oss glada. Människan var väl från början nomader, resande som flyttade efter värmen och den brukbara jorden. Visst gjorde vi nordbor likadant? Flyttade efter värmen och djuren som vi jagade? Varför valde vi att stanna? Vem kom på att vi borde härda ut? Finns den reslust jag känner i kroppen redan i mitt DNA? Jag drömmer om att kunna ta med Isak ut i världen och visa honom alla vackra saker som finns att se.
Men nu är vi här, och vi njuter. Vi mår bra, äter gott och är tillsammans. Även om det inte riktigt känns som om vi är i det riktiga Thailand så känns livet så jädrans bra just nu.
Vi var föresten på ett akvarium idag, Isak älskade att kolla på fiskarna och skrek "ditääää, ditäää" (Titta) på varenda fisk, rocka och sköldpadda. Som jag nämnde tidigare är Isak (och Jakob) lite av exotiska ting här. Det var en busslast med thailänska ungdommar på akvariet och de stannade och tog kort på honom och ville gulla och ta på honom (att ta på små barn betyder lycka för barnet så det är svårt inte låta dem göra det.. ) Men Isak kändes lite som en kändis när de ville ställa sig bredvid honom för en bild. Sjukt. Men vi har en sjukt blond unge också! =)
Vi börjar med bilder:
Jag lägger upp lite bilder först så skriver jag några rader sen.
Vår solstråle på morgonen..
Vår goskille på kvällen.
Jesper och Lova kör moppe
Nedan kommer bilder från Isaks första möte med havet:
Ett två tre spring ner mot vattnet!
Tvärnit vid vattenbrynet
Isak käkar mango! En ny favorit!
Isak pussas med Lova! <3
Son och mor! <3
Bad vid stranden.
Härlig utsikt
onsdag 2 mars 2011
D-vitamin boost
Åh underbara sol, jag fyller på med D-vitamin tills det sprutar genom öronen. Solen är min vän, helt klart! Jag passar på att ligga vid poolen och sola när lilleman sover på förmiddagen. Han sover inne, i sin säng med ACn på. Duktiga honom, och duktiga mig som kan koppla av fast han är "så långt" ifrån mig.. Vi använder vår babywatcher så vi hör honom om han vaknar. Idag är det dock mulet och Isak sover med sin pappa. Så jag passar på att sitta lite här och skriva. Är ni några som läser? Lämna gärna en kommentar i så fall.
Jag har fått solexem som sig bör, vilket jag alltid får. Men två rosa thai piller om dagen fixar det på två-tre dagar. Så snart ska jag steka mig i solen igen. Låta solen omfamna mig som en kärleksfull kram. Jag älskar solen mot huden. Älskar att svettas genom alla porer på kroppen innan man hoppar ner i ett svalkande bad för att sedan börja om. Jag har till och med läst en bok redan. "Vill du ha barn med mig" heter den och den var ok. Jag kan inte minnas när jag läst en bok senast...
Jag var rädd att jag skulle ångra att vi åkte hit, att Isaks rutiner skulle bli helt kajko och att han skulle smälla av av värmen. Men det går så himla bra! Det är så skönt! Han är alldeles lockig i håret av värmen och luktar helt ljuvligt. Han är lite tröttare än hemma men sover länge på natten. 20- till någon gång mellan 01-03 och då får han mat sen sover han vidare 6.30-07.00. Vi får alltså några timmar kvalitetstid på kvällen då vi sitter och pratar dricker GT och bara myser.
Vi har varit här en vecka nu... Konstigt va fort tiden går även här. Jag känner inte för att åka hem, inte alls.
Jag har fått solexem som sig bör, vilket jag alltid får. Men två rosa thai piller om dagen fixar det på två-tre dagar. Så snart ska jag steka mig i solen igen. Låta solen omfamna mig som en kärleksfull kram. Jag älskar solen mot huden. Älskar att svettas genom alla porer på kroppen innan man hoppar ner i ett svalkande bad för att sedan börja om. Jag har till och med läst en bok redan. "Vill du ha barn med mig" heter den och den var ok. Jag kan inte minnas när jag läst en bok senast...
Jag var rädd att jag skulle ångra att vi åkte hit, att Isaks rutiner skulle bli helt kajko och att han skulle smälla av av värmen. Men det går så himla bra! Det är så skönt! Han är alldeles lockig i håret av värmen och luktar helt ljuvligt. Han är lite tröttare än hemma men sover länge på natten. 20- till någon gång mellan 01-03 och då får han mat sen sover han vidare 6.30-07.00. Vi får alltså några timmar kvalitetstid på kvällen då vi sitter och pratar dricker GT och bara myser.
Vi har varit här en vecka nu... Konstigt va fort tiden går även här. Jag känner inte för att åka hem, inte alls.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)