Det är jag det. Nu är det slut på sockret! och kolhydraterna. =)
Jag har faktiskt börjat vänja mig vid att äta lite socker. Visst blir jag sugen ibland men nu för tiden är det helt ok att bara dricka kaffe när andra tar bakelser till fikat. Vilken karraktär jag byggt upp.. =)
Nu är vi hemma och OJ va fort det gick att komma in i de gamla vanorna. Superfort. Känns knappt som om vi varit borta och ser jag en reklam för resor på tv så längtar jag bort. Hmm.
Jag fann min väldigt snabbt i min roll som hemma-mamma. När vi var borta var det nog mer Marie än mamma-Marie som kom fram, mamma-Marie tog semester. Kanske låter det knasigt men ibland känns det som om jag är 2 olika personer. Jag är mamma-Marie mest, hon som går upp 200 % i rollen som Isaks mamma. Tänker bara i banor som: När ska Isak sova, äta, bytas på, sova äta osv. Väldigt lite av dagen går åt åt MIG. När Isak sover på fm så passar jag på att måla mig, vilket tar kanske 10 min, det är min stund på dagen. Resten av sovtiden går åt till tvätt, fix och trix med hemmet. När Isak vaknar är det full fokus på honom igen. Han är ju överallt nu och kryper och klättrar.
Den där Marie som är bara Marie hon kommer inte fram så ofta här hemma, det finns inte så mycket tid för vad JAG vill, men hon gjorde ett ordentligt gästspel på resan!
Jag fick så mycket hjälp och avlastning av Jakob samt hans familj så jag fick utrymme för mig själv. Sitta på toa ifred, läsa en bok (läs 4, men jag läser snabbt) njuta av solen och ta en och annan lång dusch. Sitta och prata och mysa med Jakob utan att bli störd. (eller vänta på att bli störd, vilken i stort sätt är samma sak) Allt sånt man förut tog för givet men som nu är lite av en lyx. Jag började genast känna mig lite mer som mig. Marie pre-baby lixom. Det resulterade i en lite annan Marie som gjorde Jakob lite gladare genom att ha tid att vilja vara nära honom. Jag får så mycket kärlek och närhet av Isak när jag är uteslutande mamma-Marie så jag kan bli rätt mätt på det frammåt kvällen och mest vilja vara för mig själv. Det uppskattas inte av någon av oss egentligen. Men jag kan inte rå för det. Så det var en trevlig överraskning att känna ett behov av Jakob, att längta in i hans famn.
Nu kanske det låter som om att vara mamma är hemskt och som om jag klagar men så menar jag verkligen inte. Jag tycker om att vara mamma-Marie! Jag älskar när Isak sträcker sig efter mig, när han ropar på mig. Jag vill gärna ha honom hos mig jämt. Jag älskar den där ungen sönder och samman men det är övergången mellan Mamman och Marie som ibland kan vara lite svår. Jag har inte lärt mig vart switchen sitter, vart man ska trycka av och på. Jag har alltid haft ett stort behov av att vara ensam. Att dra mig undan och reflektera över saker och ting, det är en egenskap som jag måste, till viss del, vänja mig av med och är på god väg att göra det. Men det har tagit tid och jag var inte alls förberedd på denna känsla alls. att vara delad vill säga.
Kanske blir det lättare att vara Marie och Mamman när jag börjar jobba, för på jobbet kan jag ju inte vara Mamman. Hur skulle det vara, erbjuda mig att torka gästernas rumpor eller gulla med dem och mata dem med sked. Hmm, det skulle nog inte uppskattas. Så kanske kommer det narturligt med tiden. Jag hoppas det.
Det var kvällens funderingar gott folk, nu ska mamman gå och sova.
Puss å Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar