En snöig och kall kväll i januari träffades vi första gången. Min Jakob, så unga vi var. Kanske inte så mycket yngre till åldern med i sinnet. Allt var spännande, nytt. Jakob åkte en månad till Thailand med sin familj och från den dagen han kom hem så var vi ett par. Att sakna någon så mycket gör det omöjligt att inte förstå att det ska vara vi.
Jakob drog undan mattan under mina ben med sin ödmjukhet, sin trygghet, sin ärlighet. Jag sa redan tidigt till mina vänner: "Det skulle inte förvåna mig om det blir Jakob jag gifter mig och skaffar barn med". Det kändes verkligen så. Lite som att komma hem när man varit vilse. Aldrig förr har jag träffat en person som kompletterar mig på alla sett, även där vi är olika. Som kan ta fram det bästa ur mig. Någon som sett alla mina svagheter, men älskar mig i alla fall.
Tänk min kära vad vi hunnit göra på 5 år. Vi packade våra väskor och drog till Thailand redan innan vi varit tillsammans ett år. Alla sa att vi var galna. Ska ni verkligen spendera 4 månader ihop alldeles själva? Så här tidigt? Vad ska ni prata om? =)
Jag kan le åt detta i efterhand. Vi la verkligen grunden till det vi står på idag på den resan. En 4 månader lång smekmånad hade vi, vi fann varandra mycket snabbare än vad par gör som bara träffas efter jobbet och på helgen. Vi fick varje dag utrymme att utforska och verkligen lära känna varandra. Vi hade ju ingen annan att prata med, förutom lite ströfolk som man träffar när man reser så klart. När vi kom hem flyttade vi ihop.
Efter något år tillsammans i lägenheten kom reslusten smygandes så jobbade som fan och till vintern 08-09 hyrde vi ut lägenheten och drog ut 5 månader på en jorden runt resa. Vi åkte till Thailand-Australien-Nya Zeeland-Cook Öarna-Fiji-Los Angeles, USA. Vilken resa! Åter igen fick vi chansen att bara vara tillsammans. Underbart! Vi passar bra ihop som reskamrater. Denna resa tänker jag ofta tillbaka på när jag är nere, är arg på Jakob, eller tycker livet är rätt tråkigt. Jag har alla dessa underbara minnen, som bara är våra.
När vi kom hem så började vi rensa vår tomt för att bygga hus.
Efter 4 månader hemma så blev jag gravid med Isak och en helt ny resa tog sin början.
I maj 2010 föddes Isak och i september 2010 stod huset klart som Jakob byggt själv (med lite hjälp såklart, men vi anlitade inte någon byggfirma..)
5år. 2 långresor. En lägenhet. En graviditet. En son. Ett hus. Herregud. Inte konstigt att vi känner oss lite rastlösa nu när allt är klart. Vad ska vi göra nu? Vad kan hände de nästa 5 åren?
********************************************
Till Jakob:
Tack min älskling för 5 underbara, livsomvändande, lärorika och fantastiska år.
Jag ser fram emot resten av livet!
Tack för att du älskar mig varje dag och även i min värsta stund.
Jag vet att jag ibland inte är lätt att leva med,
så jag vill från djupet av min själ och botten av mitt hjärta tacka dig för att du fortfarande är här, för att du väljer att leva ditt liv med mig.
Jag ser så mycket av dig i vår son och är så lycklig att du valde mig som mor till ditt barn.
Ord känns otillräckliga när jag ska beskriva hur mycket du betyder för mig.
Min livskamrat, min bästa vän, min älskade.
Jag älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar