Jag börjar med att redogöra lite grann för vad vi har haft för oss.
Förutom sol och bad vi poolen har vi nu även varit vid havet! Jag och Jakob åkte ner med Isak på kvällen så han fick titta på havet. Han tog satts och sprang ( med hjälp oss så klart) men det blev tvärnit när fötterna mötte vattnet. =)

Vi åkte även till havet härom dagen och badade, Isak skrattade så han kiknade när vi simmade i vågorna. Så jädrans sött! Isak är vårt lilla A-barn här nere, han sköter sig så himla fint. Detta trotts att han fått två nya tänder och blivit snorig... Framtänderna är nu på G ut och han ser så stor ut redan. Hans hår lockar sig också i värmen och han är så söt att mitt hjärta svämmar när jag ser på honom! Han har lärt sig massor av nya saker, han kan vinka, sätta sig upp från magläge, ställa sig upp mot allt, göra "kaffekoppen" i poolen och ett par hundra nya miner och uttryck. Jag är så glad att Jakob får vara med när saker händer första gången. Han ser hans utveckling från dag till dag, hela tiden, vilket han aldrig gjort förut. Han har blivit så stor. Snart 10 månader.

Jag har faktiskt blivit lite brun, jag trodde inte att jag skulle få bli det denna gång. Men vi lyckas turas om eller hitta tid att ligga i solen. När vi var på stranden sist somnade Isak i min famn en stund sen tog Jakob honom så jag fick sola. Jag låg på stranden och kände den heta sanden under mig, den stekande solen i mitt ansikte och jag tänkte: Närmre min Gud än så här kommer jag nog inte. Jag var nog en soldyrkare i någon stam i något varmt land i mitt förra liv. Jag finner själslig frid i solen, helst när det är så varmt att det nästan är olidligt. Jag blundar och försvinner bort. Det är underbart.

Jag har funderat en del på det är med värme och resande. Människan är nog inte skapt för att vara i kylan. Huden blir torr, vissa (Jakob) får självsprickor, vi blir förkylda och sjuka. Men så fort vi kommer till solen och värmen blir huden slät, snuvan drar sin kos och vi blir glada. Solen gör oss glada. Människan var väl från början nomader, resande som flyttade efter värmen och den brukbara jorden. Visst gjorde vi nordbor likadant? Flyttade efter värmen och djuren som vi jagade? Varför valde vi att stanna? Vem kom på att vi borde härda ut? Finns den reslust jag känner i kroppen redan i mitt DNA? Jag drömmer om att kunna ta med Isak ut i världen och visa honom alla vackra saker som finns att se.

Men nu är vi här, och vi njuter. Vi mår bra, äter gott och är tillsammans. Även om det inte riktigt känns som om vi är i det riktiga Thailand så känns livet så jädrans bra just nu.

Vi var föresten på ett akvarium idag, Isak älskade att kolla på fiskarna och skrek "ditääää, ditäää" (Titta) på varenda fisk, rocka och sköldpadda. Som jag nämnde tidigare är Isak (och Jakob) lite av exotiska ting här. Det var en  busslast med thailänska ungdommar på akvariet och de stannade och tog kort på honom och ville gulla och ta på honom (att ta på små barn betyder lycka för barnet så det är svårt inte låta dem göra det.. ) Men Isak kändes lite som en kändis när de ville ställa sig bredvid honom för en bild. Sjukt. Men vi har en sjukt blond unge också! =)