Här kommer lite bilder för den som vill se:
Behöver jag tala om att vi har det fantastiskt eller talar bilderna för sig själva?
söndag 27 februari 2011
fredag 25 februari 2011
Away on holiday
Åh va det är härligt att vara i värmen! Nu har vi varit i Thailand i 2 dagar och vi njuter i fulla drag!
Flygresan gick så jävla bra! Vi var lite nervösa att Isak skulle vara ledsen och uttråkad av att sitta i våra knän och ha svårt att sova. Vi såg de andra passagerarna i kön till incheckningen och jag slår vad om att alla tänkte; låt oss inte sitta bredvid dem. Men han överraskade med att vara charmen själv spela lite allan, sova äta och sova lite mer. Han sov när vi åt så vi kunde äta båda gångerna. Vår lilla stjärna! Han lackade ut efter 3 av de 4 timmarnas bilresa och blev lite ledsen men ett stop på ett supermarket gjorde susen. Alla thaiare älskar honom och han solar sig i deras uppmärksamhet. Han är ju lite av ett exotisk exemplar här med sitt vita hår och blå ögon!
Vi får dagarna att gå med god mat. sol och bad. Jag och Jakob bor i eget hus en vecka och äter frukost hemma tillsammans. När Isak sover förmiddag ligger vid vi poolen och fyller på med D-vitamin. Just nu ligger båda och sover. Man blir trött av värmen och inte minst lilleman är påverkad av den plötsliga värmen och alla intryck. Han klarar dock värmen bra och äter och dricker.
Första kvällen vi var här så gick jag ensam längs gången som leder till jakobs mamma och pappas hus, lättklädd, barfota och varm. Där och då förflyttades jag ett par år bak i tiden, innan Isak och graviditet. Till senaste gången vi var här. Jag var brun som en chokladbit, betydligt smalare än nu och hade hela världen framför mig. På min och Jakobs jorden runt resa var det här första stoppet. Jag kan sakna den känslan i bland, att vara på väg mot oväntade äventyr. Visst är denna resa också ett äventyr men ett mycket annorlunda sådant. Mitt fokus är på Isak och hans välbefinnande. Jag kan inte sova när och hur jag vill, inte göra vad jag vill och man är mycket mer begränsad när man har en liten. Förstå mig rätt, jag klagar inte, inte alls. Isak är det bästa som hänt. Det slog mig bara hur annorlunda livet blivit. Hur annorlunda vårt resande har blivit. Jag tycker oxå att det är jobbigt att visa mig i badkläder och tunna kläder vilken jag aldrig gjort förut. Och Jakobs syrra som är här med familj är bland de snyggaste människorna jag vet. Med min drömkropp. Det är faktiskt inte så kul att ligga bredvid henne vid poolen.... Men men. Jag har ätit mig till den här kroppen, som man äter får man väga eller hur?
Men jag älskar Thailand. My home away from home. Värmen, palmerna, havet, maten, människorna och framför allt SOLEN! Min tillflykts ort när det är kallt hemma.
Hoppas ni har det bra där hemma, jag skickar hem lite värme till er.
Här nedan har ni lite foton!
Flygresan gick så jävla bra! Vi var lite nervösa att Isak skulle vara ledsen och uttråkad av att sitta i våra knän och ha svårt att sova. Vi såg de andra passagerarna i kön till incheckningen och jag slår vad om att alla tänkte; låt oss inte sitta bredvid dem. Men han överraskade med att vara charmen själv spela lite allan, sova äta och sova lite mer. Han sov när vi åt så vi kunde äta båda gångerna. Vår lilla stjärna! Han lackade ut efter 3 av de 4 timmarnas bilresa och blev lite ledsen men ett stop på ett supermarket gjorde susen. Alla thaiare älskar honom och han solar sig i deras uppmärksamhet. Han är ju lite av ett exotisk exemplar här med sitt vita hår och blå ögon!
Vi får dagarna att gå med god mat. sol och bad. Jag och Jakob bor i eget hus en vecka och äter frukost hemma tillsammans. När Isak sover förmiddag ligger vid vi poolen och fyller på med D-vitamin. Just nu ligger båda och sover. Man blir trött av värmen och inte minst lilleman är påverkad av den plötsliga värmen och alla intryck. Han klarar dock värmen bra och äter och dricker.
Första kvällen vi var här så gick jag ensam längs gången som leder till jakobs mamma och pappas hus, lättklädd, barfota och varm. Där och då förflyttades jag ett par år bak i tiden, innan Isak och graviditet. Till senaste gången vi var här. Jag var brun som en chokladbit, betydligt smalare än nu och hade hela världen framför mig. På min och Jakobs jorden runt resa var det här första stoppet. Jag kan sakna den känslan i bland, att vara på väg mot oväntade äventyr. Visst är denna resa också ett äventyr men ett mycket annorlunda sådant. Mitt fokus är på Isak och hans välbefinnande. Jag kan inte sova när och hur jag vill, inte göra vad jag vill och man är mycket mer begränsad när man har en liten. Förstå mig rätt, jag klagar inte, inte alls. Isak är det bästa som hänt. Det slog mig bara hur annorlunda livet blivit. Hur annorlunda vårt resande har blivit. Jag tycker oxå att det är jobbigt att visa mig i badkläder och tunna kläder vilken jag aldrig gjort förut. Och Jakobs syrra som är här med familj är bland de snyggaste människorna jag vet. Med min drömkropp. Det är faktiskt inte så kul att ligga bredvid henne vid poolen.... Men men. Jag har ätit mig till den här kroppen, som man äter får man väga eller hur?
Men jag älskar Thailand. My home away from home. Värmen, palmerna, havet, maten, människorna och framför allt SOLEN! Min tillflykts ort när det är kallt hemma.
Hoppas ni har det bra där hemma, jag skickar hem lite värme till er.
Här nedan har ni lite foton!
söndag 20 februari 2011
Tjejdejt
Åh va skönt det var att komma ut igår och vara barnfri, med en annan tjej som är helt barnfri. Det blir skillnad än när man är ute med andra mammor, så är det bara.
Vi åt middag och drack lite vin på Valipano på Sturegatan innan vi gick till Hötorget och Sergel och kollade på bio. Det blev "Love and other drugs" och den var helt ok.
En sak slog mig när jag satt på retauragen igår: Ingen ser att jag är mamma och den känns ganska ok. Innan jag gick ner i vikt och i och med det blev lite mer mig själv igen så tyckte jag att det var skitjobbigt att gå ut utan Isak. Jag ville att alla skulle se att jag var mamma och var tjock för jag nyss fött barn. Knäppt kanske men så var det. Igår när vi var ute så kände jag för första gången på länge mig ganska fin i min nya kropp. Jag fick en och annan blick från män och det kändes också bra. Kanske syndes det att jag trivdes med mig själv den kvällen. Vi var båda så avslappnade och satt och verkligen pratade hela middagen. Det brukar så ofta bli avbrott när man ses hemma för Isak vill ha uppmärksamhet på ett eller annat vis.
Ja man borde verkligen gå på restaurang oftare. Jag älskar det. Smarrig mat och massa människor att kolla på. Det är ett sånt härligt sorl och fin belysning på sådana ställen.
Valpiano rekomenderas starkt!
Nu ska jag se om mina killar har vaknat.. =) Inte kan man tro att det var jag som kom hem sent igår!
Vi åt middag och drack lite vin på Valipano på Sturegatan innan vi gick till Hötorget och Sergel och kollade på bio. Det blev "Love and other drugs" och den var helt ok.
En sak slog mig när jag satt på retauragen igår: Ingen ser att jag är mamma och den känns ganska ok. Innan jag gick ner i vikt och i och med det blev lite mer mig själv igen så tyckte jag att det var skitjobbigt att gå ut utan Isak. Jag ville att alla skulle se att jag var mamma och var tjock för jag nyss fött barn. Knäppt kanske men så var det. Igår när vi var ute så kände jag för första gången på länge mig ganska fin i min nya kropp. Jag fick en och annan blick från män och det kändes också bra. Kanske syndes det att jag trivdes med mig själv den kvällen. Vi var båda så avslappnade och satt och verkligen pratade hela middagen. Det brukar så ofta bli avbrott när man ses hemma för Isak vill ha uppmärksamhet på ett eller annat vis.
Ja man borde verkligen gå på restaurang oftare. Jag älskar det. Smarrig mat och massa människor att kolla på. Det är ett sånt härligt sorl och fin belysning på sådana ställen.
Valpiano rekomenderas starkt!
Nu ska jag se om mina killar har vaknat.. =) Inte kan man tro att det var jag som kom hem sent igår!
lördag 19 februari 2011
Isak 9 månader
I 18 månader har vi känt varanadra nu, du och jag Isak. För 18 månader sen började du leva i mig, under mitt hjärta. 9 månader spenderade vi så, du inuti mig, väntandes på att bli färdig för världen och jag började älska dig redan då, när jag såg ditt hjärta slå i v.6. Mitt barn.
9 månader av förundran, förväntan, längtan och spänning. Vi räknade ner och önskade att du skulle komma snart. När du tog ditt första andetag så började vi räkna upp, räkna hur länge du levt, utanpå. Idag är det 9 månader.
9 månader som vi spenderat med att lära känna dig, älska dig. Dessa 9 månader har varit de bästa i mitt liv. Det jobbigaste också kanske men jag skulle inte byta bort dem för allt i världen.
Mamma älskar dig.
9 månader av förundran, förväntan, längtan och spänning. Vi räknade ner och önskade att du skulle komma snart. När du tog ditt första andetag så började vi räkna upp, räkna hur länge du levt, utanpå. Idag är det 9 månader.
9 månader som vi spenderat med att lära känna dig, älska dig. Dessa 9 månader har varit de bästa i mitt liv. Det jobbigaste också kanske men jag skulle inte byta bort dem för allt i världen.
Mamma älskar dig.
Lite olika tankar från olika dagar
Nu försvann den här veckan också.. Herregud, jag får ont i magen för att tiden försvinner. Månaderna flyger förbi och snart blir det väl dags att lämna isak på dagis och för mig att börja jobba.. Vilken ångest. Jag vill verkligen inte all min mammaledighet ska ta slut. Verkligen inte. Känns helt sinnesjukt att Isak inte ska vara med mig hela dagarna. Att jag ska vara borta från honom mer än jag träffar honom. Vi har ju varit nära enda från början.. som sagt vilken ångest.
Förra helgen var vi på födelsedagskalas med 50tals tema, det var super kul! Tyvärr så finns det inte en enda bild på oss här hemma, ska kolla med födelsedagsbarnet om hon tog några bilder. Jakob var Isak-ansvarig då han var med, så jag fick en chans att bara sitta ner med min flaska vin och prata skit med andra vuxna. Jag träffade en tjej där som jag träffat en gång förut och vi pratade i stort sett hela kvällen. Ibland är det bara så skönt att hitta en likasinnad människa.
Hon har en son på 2 år och vi pratade mycket om barn. Mestadels faktiskt. Hennes son är lite lika min till sättet och det var så skönt att prata med någon som fattar hur jag känner, någon som tycker att jag gör rätt för hon har precis gjort likadant. Jag kan verkligen tröttna på vissa mammor som tycker att det är sån prestige att deras barn kan vissa saker. Tex det här med att sova i egen säng, i eget rum från början. Jag vill bara lämna samtalet när vissa mammor sitter med malliga miner och talar om att deras barn minsann sover i eget rum nu, fast de bara är 2-3 månader. "Visst vi får springa 100 gånger på natten, visst vi får sitta uppe och mata i en stol men vi har iaf inte ungen i vårt rum längre. åh så duktiga vi är. Men sover Isak i ER säng, är inte han snart 9 månader? " Typ. Ja isak sover stor del av natten i vår säng för att han BEHÖVER det. Jag vill inte springa upp 1000 gånger mitt i natten och när jag ammade la jag bara honom vid tutten och somnade om. Och jag tycker inte att jag ska behöva skämmas över det. Vi vill vara nära varandra alla 3. Varför skicka ut mitt barn till eget rum när han sover bättre och längre hos mig?
Nu är det ju inte så att alla mammor jag känner är så här. Många av dem har väntat till barnen är redo för eget rum och det är det som är bäst för barnet. Men när det bara handlar om att man gör det för att man SKA och inte lyssnar till vad barnet vill så blir jag irriterad. Framför allt när man ifrågasätter varför jag inte gör som man "ska".
Denna mamma som jag träffade var som jag, lyssnade till sitt barn. Hon hade pratat med en barnpsykolog om detta och hon hade sagt att det värsta man kan göra mot ett barn är att stöta bort det när de behöver trygghet och närhet. Vill inte barnet sova i sin säng och bara skriker så gör det mer skada en nytta att "härda ut". Låt barnet vara nära tills de är redo och lyssna inte till vad andra tycker att man ska. Det är min åsikt.
I veckan har vi packat inför stundande Thailandresa. Nu börjar det verkligen närma sig och min resfeber börjar tillta. Jag älskar den känslan! Vill resa mer och mer men det är ju svårt med en liten skrutt. Blir en lugn familjesemester istället.
Ikväll ska jag på tjejdejt med middag och bio! Jag har verkligen längtat efter att komma ut och se lite folk. synd att det är -20 grader annars hade en stros i Stockholm varit perfekt.
Trevlig helg!
Förra helgen var vi på födelsedagskalas med 50tals tema, det var super kul! Tyvärr så finns det inte en enda bild på oss här hemma, ska kolla med födelsedagsbarnet om hon tog några bilder. Jakob var Isak-ansvarig då han var med, så jag fick en chans att bara sitta ner med min flaska vin och prata skit med andra vuxna. Jag träffade en tjej där som jag träffat en gång förut och vi pratade i stort sett hela kvällen. Ibland är det bara så skönt att hitta en likasinnad människa.
Hon har en son på 2 år och vi pratade mycket om barn. Mestadels faktiskt. Hennes son är lite lika min till sättet och det var så skönt att prata med någon som fattar hur jag känner, någon som tycker att jag gör rätt för hon har precis gjort likadant. Jag kan verkligen tröttna på vissa mammor som tycker att det är sån prestige att deras barn kan vissa saker. Tex det här med att sova i egen säng, i eget rum från början. Jag vill bara lämna samtalet när vissa mammor sitter med malliga miner och talar om att deras barn minsann sover i eget rum nu, fast de bara är 2-3 månader. "Visst vi får springa 100 gånger på natten, visst vi får sitta uppe och mata i en stol men vi har iaf inte ungen i vårt rum längre. åh så duktiga vi är. Men sover Isak i ER säng, är inte han snart 9 månader? " Typ. Ja isak sover stor del av natten i vår säng för att han BEHÖVER det. Jag vill inte springa upp 1000 gånger mitt i natten och när jag ammade la jag bara honom vid tutten och somnade om. Och jag tycker inte att jag ska behöva skämmas över det. Vi vill vara nära varandra alla 3. Varför skicka ut mitt barn till eget rum när han sover bättre och längre hos mig?
Nu är det ju inte så att alla mammor jag känner är så här. Många av dem har väntat till barnen är redo för eget rum och det är det som är bäst för barnet. Men när det bara handlar om att man gör det för att man SKA och inte lyssnar till vad barnet vill så blir jag irriterad. Framför allt när man ifrågasätter varför jag inte gör som man "ska".
Denna mamma som jag träffade var som jag, lyssnade till sitt barn. Hon hade pratat med en barnpsykolog om detta och hon hade sagt att det värsta man kan göra mot ett barn är att stöta bort det när de behöver trygghet och närhet. Vill inte barnet sova i sin säng och bara skriker så gör det mer skada en nytta att "härda ut". Låt barnet vara nära tills de är redo och lyssna inte till vad andra tycker att man ska. Det är min åsikt.
I veckan har vi packat inför stundande Thailandresa. Nu börjar det verkligen närma sig och min resfeber börjar tillta. Jag älskar den känslan! Vill resa mer och mer men det är ju svårt med en liten skrutt. Blir en lugn familjesemester istället.
Ikväll ska jag på tjejdejt med middag och bio! Jag har verkligen längtat efter att komma ut och se lite folk. synd att det är -20 grader annars hade en stros i Stockholm varit perfekt.
Trevlig helg!
onsdag 9 februari 2011
No internet och kräksjukans ankomst
Internet har legat nere för oss i veckan, jag har känt mig lite låst men prövade att blogga från iphonen men det gick åt skogen så jag la ner det.
Nu sitter jag här och försöker se tillbaka vad som hände förra veckan och ska jag vara ärlig så känns det som om dagarna växer ihop. Jag vet att jag var på öppnis förra veckan iaf! =)
I lördags så fyllde min mamma 60 år så det firade vi med middag där. Mycket gott! Men Jakob hade jour och blev kallad iväg vid 19 så då åkte vi hem. Lika bra det, när mina föräldrar börjar bli röda i ögonen så åker jag alltid hem. Klarar inte av dem onyktra. Inte ens på födelsedagskalas så istället för att bli irriterad så det märks så åker jag hem. En annan grej jag inte fattar och som stör mig är att de tror att de får hålla i isak eller byta blöja eller vad det nu kan vara när de är onyktra. Nej tack no way. Jag vill helst inte att han träffar dem alls då. usch, varför måste människor bli fulla när små barn är i närheten. och om man nu ska bli det, gulla inte med barnet. Tack.
På natten fick Isak feber och på söndagen var han grymt dålig i magen och på måndagen var den här: Kräksjukan. Usch, tur att lilleman är glad iaf. Den har hållt i sig sen dess men mest med bajs, inte kräka. Vi var faktisk på barnakuten i em för att kolla att han inte var uttorkad. Det var lungt även om han inte gått upp nått i vikt sen vi var på koll för 2 veckor sen. (eller gått ner dem, eller hur man nu väljer att se det) så nu är det vättskeersättning och blöjbyte på schemat. Men min tappra lilla kille är glad för det mesta iaf. Hjärtat.
Vi hade samma läkare nu som vi hade på Neo/Samvården när Isak blev sjuk iom födseln. Hon kände inte igen oss så klart, undra hur många barn och föräldrar hon träffat efter det men vi kände helt klart igen henne. Jag tror jag minns alla ansiken från den tiden. De har ju samband med den största händelsen i mitt liv så jag minns allt! Jag såg en av dessa sköterskor på ica här i byn för ett tag sen. Jag ville verkligen gå fram och säga tack till henne, hon var verkligen den jag behövde när det kom till ammning. Isak var ju som jag skrev tidigare svårammad, svår att få att amma. Hon var ett barskt stöd som sa åt mig på skarpen att hålla igång med pumpen, inte ge upp! Och när jag första gången ammat Isak en hel måltid 50ml så kom hon in och kramade om mig och gratulerade! Klockan var 3 på natten och vi kramades och hon tog min egen lycka på allvar. Hon var skitbra!
Funderar mycket över hur det skulle kunna bli nästa gång, när vi förhoppningsvis kommer få åka hem på en gång. Det är ju lite konstigt för oss som var kvar så länge sist. Jaja, inget att grubbla över ännu. Det är långt tills dess. Just nu ska jag koncentrera mig på min lilla bajsare! Måtte han bli frisk till helgen då Jakob fyller år.
Godnatt.
Nu sitter jag här och försöker se tillbaka vad som hände förra veckan och ska jag vara ärlig så känns det som om dagarna växer ihop. Jag vet att jag var på öppnis förra veckan iaf! =)
I lördags så fyllde min mamma 60 år så det firade vi med middag där. Mycket gott! Men Jakob hade jour och blev kallad iväg vid 19 så då åkte vi hem. Lika bra det, när mina föräldrar börjar bli röda i ögonen så åker jag alltid hem. Klarar inte av dem onyktra. Inte ens på födelsedagskalas så istället för att bli irriterad så det märks så åker jag hem. En annan grej jag inte fattar och som stör mig är att de tror att de får hålla i isak eller byta blöja eller vad det nu kan vara när de är onyktra. Nej tack no way. Jag vill helst inte att han träffar dem alls då. usch, varför måste människor bli fulla när små barn är i närheten. och om man nu ska bli det, gulla inte med barnet. Tack.
På natten fick Isak feber och på söndagen var han grymt dålig i magen och på måndagen var den här: Kräksjukan. Usch, tur att lilleman är glad iaf. Den har hållt i sig sen dess men mest med bajs, inte kräka. Vi var faktisk på barnakuten i em för att kolla att han inte var uttorkad. Det var lungt även om han inte gått upp nått i vikt sen vi var på koll för 2 veckor sen. (eller gått ner dem, eller hur man nu väljer att se det) så nu är det vättskeersättning och blöjbyte på schemat. Men min tappra lilla kille är glad för det mesta iaf. Hjärtat.
Vi hade samma läkare nu som vi hade på Neo/Samvården när Isak blev sjuk iom födseln. Hon kände inte igen oss så klart, undra hur många barn och föräldrar hon träffat efter det men vi kände helt klart igen henne. Jag tror jag minns alla ansiken från den tiden. De har ju samband med den största händelsen i mitt liv så jag minns allt! Jag såg en av dessa sköterskor på ica här i byn för ett tag sen. Jag ville verkligen gå fram och säga tack till henne, hon var verkligen den jag behövde när det kom till ammning. Isak var ju som jag skrev tidigare svårammad, svår att få att amma. Hon var ett barskt stöd som sa åt mig på skarpen att hålla igång med pumpen, inte ge upp! Och när jag första gången ammat Isak en hel måltid 50ml så kom hon in och kramade om mig och gratulerade! Klockan var 3 på natten och vi kramades och hon tog min egen lycka på allvar. Hon var skitbra!
Funderar mycket över hur det skulle kunna bli nästa gång, när vi förhoppningsvis kommer få åka hem på en gång. Det är ju lite konstigt för oss som var kvar så länge sist. Jaja, inget att grubbla över ännu. Det är långt tills dess. Just nu ska jag koncentrera mig på min lilla bajsare! Måtte han bli frisk till helgen då Jakob fyller år.
Godnatt.
tisdag 1 februari 2011
Nu ställs gravid och amningstiden upp på vinden.
Idag så stoppade jag undan alla amningskläder och gravidkläder i en låda på vinden. Det känns lite sorgligt. Att den tiden är över, med Isak iaf. Han är ingen spädis längre utan på god väg att bli ett litet barn. Ingen bebis. Jag har dragit mig för att lägga undan dessa grejor, känt lite som ett avslut. Jag vet ju inte när (och om) jag kommer att få ha dem igen.
Det är klart att vi vill ha ett syskon (eller två?) till Isak, om några år. Men mycket kan ju hända innan dess, kanske kan vi inte få fler. Jag har verkligen ändrat syn på det här med att bli gravid och få barn. Jag trodde det var skitlätt och att alla barn föds levande. Men så är det ju inte. Så jag vågar inte ta något för givet. Men jag önskar verkligen att Isak ska få bli storebror och en liten del av mig längtar dit. Jag vill att Isak ska bli lite större, kanske två år innan vi ger det ett nytt försök. Dels för att jag vill att han ska vara "med om" graviditeten samt ha mer förståelse och kunna få hjälpa till när bebisen sen kommer. Vi får väl se hur det blir. Men låt oss hoppas att jag en dag får plocka ner den här lådan igen!
Det är klart att vi vill ha ett syskon (eller två?) till Isak, om några år. Men mycket kan ju hända innan dess, kanske kan vi inte få fler. Jag har verkligen ändrat syn på det här med att bli gravid och få barn. Jag trodde det var skitlätt och att alla barn föds levande. Men så är det ju inte. Så jag vågar inte ta något för givet. Men jag önskar verkligen att Isak ska få bli storebror och en liten del av mig längtar dit. Jag vill att Isak ska bli lite större, kanske två år innan vi ger det ett nytt försök. Dels för att jag vill att han ska vara "med om" graviditeten samt ha mer förståelse och kunna få hjälpa till när bebisen sen kommer. Vi får väl se hur det blir. Men låt oss hoppas att jag en dag får plocka ner den här lådan igen!
En bild på mig 3 dagar innan Isak föddes.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)