Nu försvann den här veckan också.. Herregud, jag får ont i magen för att tiden försvinner. Månaderna flyger förbi och snart blir det väl dags att lämna isak på dagis och för mig att börja jobba.. Vilken ångest. Jag vill verkligen inte all min mammaledighet ska ta slut. Verkligen inte. Känns helt sinnesjukt att Isak inte ska vara med mig hela dagarna. Att jag ska vara borta från honom mer än jag träffar honom. Vi har ju varit nära enda från början.. som sagt vilken ångest.
Förra helgen var vi på födelsedagskalas med 50tals tema, det var super kul! Tyvärr så finns det inte en enda bild på oss här hemma, ska kolla med födelsedagsbarnet om hon tog några bilder. Jakob var Isak-ansvarig då han var med, så jag fick en chans att bara sitta ner med min flaska vin och prata skit med andra vuxna. Jag träffade en tjej där som jag träffat en gång förut och vi pratade i stort sett hela kvällen. Ibland är det bara så skönt att hitta en likasinnad människa.
Hon har en son på 2 år och vi pratade mycket om barn. Mestadels faktiskt. Hennes son är lite lika min till sättet och det var så skönt att prata med någon som fattar hur jag känner, någon som tycker att jag gör rätt för hon har precis gjort likadant. Jag kan verkligen tröttna på vissa mammor som tycker att det är sån prestige att deras barn kan vissa saker. Tex det här med att sova i egen säng, i eget rum från början. Jag vill bara lämna samtalet när vissa mammor sitter med malliga miner och talar om att deras barn minsann sover i eget rum nu, fast de bara är 2-3 månader. "Visst vi får springa 100 gånger på natten, visst vi får sitta uppe och mata i en stol men vi har iaf inte ungen i vårt rum längre. åh så duktiga vi är. Men sover Isak i ER säng, är inte han snart 9 månader? " Typ. Ja isak sover stor del av natten i vår säng för att han BEHÖVER det. Jag vill inte springa upp 1000 gånger mitt i natten och när jag ammade la jag bara honom vid tutten och somnade om. Och jag tycker inte att jag ska behöva skämmas över det. Vi vill vara nära varandra alla 3. Varför skicka ut mitt barn till eget rum när han sover bättre och längre hos mig?
Nu är det ju inte så att alla mammor jag känner är så här. Många av dem har väntat till barnen är redo för eget rum och det är det som är bäst för barnet. Men när det bara handlar om att man gör det för att man SKA och inte lyssnar till vad barnet vill så blir jag irriterad. Framför allt när man ifrågasätter varför jag inte gör som man "ska".
Denna mamma som jag träffade var som jag, lyssnade till sitt barn. Hon hade pratat med en barnpsykolog om detta och hon hade sagt att det värsta man kan göra mot ett barn är att stöta bort det när de behöver trygghet och närhet. Vill inte barnet sova i sin säng och bara skriker så gör det mer skada en nytta att "härda ut". Låt barnet vara nära tills de är redo och lyssna inte till vad andra tycker att man ska. Det är min åsikt.
I veckan har vi packat inför stundande Thailandresa. Nu börjar det verkligen närma sig och min resfeber börjar tillta. Jag älskar den känslan! Vill resa mer och mer men det är ju svårt med en liten skrutt. Blir en lugn familjesemester istället.
Ikväll ska jag på tjejdejt med middag och bio! Jag har verkligen längtat efter att komma ut och se lite folk. synd att det är -20 grader annars hade en stros i Stockholm varit perfekt.
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar