Internet har legat nere för oss i veckan, jag har känt mig lite låst men prövade att blogga från iphonen men det gick åt skogen så jag la ner det.
Nu sitter jag här och försöker se tillbaka vad som hände förra veckan och ska jag vara ärlig så känns det som om dagarna växer ihop. Jag vet att jag var på öppnis förra veckan iaf! =)
I lördags så fyllde min mamma 60 år så det firade vi med middag där. Mycket gott! Men Jakob hade jour och blev kallad iväg vid 19 så då åkte vi hem. Lika bra det, när mina föräldrar börjar bli röda i ögonen så åker jag alltid hem. Klarar inte av dem onyktra. Inte ens på födelsedagskalas så istället för att bli irriterad så det märks så åker jag hem. En annan grej jag inte fattar och som stör mig är att de tror att de får hålla i isak eller byta blöja eller vad det nu kan vara när de är onyktra. Nej tack no way. Jag vill helst inte att han träffar dem alls då. usch, varför måste människor bli fulla när små barn är i närheten. och om man nu ska bli det, gulla inte med barnet. Tack.
På natten fick Isak feber och på söndagen var han grymt dålig i magen och på måndagen var den här: Kräksjukan. Usch, tur att lilleman är glad iaf. Den har hållt i sig sen dess men mest med bajs, inte kräka. Vi var faktisk på barnakuten i em för att kolla att han inte var uttorkad. Det var lungt även om han inte gått upp nått i vikt sen vi var på koll för 2 veckor sen. (eller gått ner dem, eller hur man nu väljer att se det) så nu är det vättskeersättning och blöjbyte på schemat. Men min tappra lilla kille är glad för det mesta iaf. Hjärtat.
Vi hade samma läkare nu som vi hade på Neo/Samvården när Isak blev sjuk iom födseln. Hon kände inte igen oss så klart, undra hur många barn och föräldrar hon träffat efter det men vi kände helt klart igen henne. Jag tror jag minns alla ansiken från den tiden. De har ju samband med den största händelsen i mitt liv så jag minns allt! Jag såg en av dessa sköterskor på ica här i byn för ett tag sen. Jag ville verkligen gå fram och säga tack till henne, hon var verkligen den jag behövde när det kom till ammning. Isak var ju som jag skrev tidigare svårammad, svår att få att amma. Hon var ett barskt stöd som sa åt mig på skarpen att hålla igång med pumpen, inte ge upp! Och när jag första gången ammat Isak en hel måltid 50ml så kom hon in och kramade om mig och gratulerade! Klockan var 3 på natten och vi kramades och hon tog min egen lycka på allvar. Hon var skitbra!
Funderar mycket över hur det skulle kunna bli nästa gång, när vi förhoppningsvis kommer få åka hem på en gång. Det är ju lite konstigt för oss som var kvar så länge sist. Jaja, inget att grubbla över ännu. Det är långt tills dess. Just nu ska jag koncentrera mig på min lilla bajsare! Måtte han bli frisk till helgen då Jakob fyller år.
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar