Igår jobbade jag första gången sen 20 mars 2010... Jag var lite nervös men det gick jättebra! Jag mindes mer än jag trodde, som om allt satt i min kostym: när den åkte på kom minnet tillbaka. Det var jobbigt att lämna Isak, vilket det alltid är och det kändes konstigt att jag inte vara kunde åka hem om jag ville.. Det var länge sen det var så nu.
En liten rolig grej var att när jag gick i trapporna högst upp i Herrgården, trapporna som jag HATADE när jag var höggravid på slutet, så tyckte jag att det borde vara jobbigt... Senaste gången jag gick där flåsade jag som en häst efter ett lopp, min hjärna flyttade genast tillbaka dit och det kändes så otroligt att det var över ett år sen sist...
Jag kanske är konstig men det är en sak som stör mig lite... När jag säger att jag ska jobba så säger alla att å va skönt för dig att få egen tid och "hitta dig själv igen". Jag kan inte hitta mig själv där för jag är en ny person än sist. Jag är en annan jag. Jag har inget större behov av att vara ifrån Isak, någon timme här och då räcker gott och väl för att jag ska börja längta. Jag ska tydligen vara så glad för att få åka hemifrån. Konstigt. Kanske är det inte så modernt att vilja vara med sitt barn, utan längta tillbaka till sin karriär och "vuxenliv" men i så fall är jag old school. Visst är det kul att jobba, jag gillar mitt jobb, men Isak är min största prioritet och jag är glad att jag bara ska jobba extra nu ett tag så att jag kan få en mjukstart.
Idag har det bjudits på sol och jag har ätit årets första kulglass! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar